Romarbrevet nr 205 JG brev 3

Johan Greppes brev nr 3 den 18 februari 2007
Jems svar med italic
---------------------------------

Jean-Erik!

Har jag förstått dig rätt?

Människan är skapt med en gudomlig karaktär = det verkliga jaget.

Man kan också säga: gudsbarnet i oss. Alla människor är Guds barn. Men vi är förlupna, bortsprungna gudsbarn.

Den gudomliga karaktären är under fångenskap p g a fallet = olydnadens jag.

Man kan också kalla detta jag "den gamla människan " eller "köttet".

Genom tron på Kristus föds vi på nytt. (Innebär det att den gudomliga karaktären blir fri igen?)

Genom kontakten med Gud, genom Kristus (pånyttfödelsen), får detta jag tillbaka sin gudomliga auktoritet, bestämmandekraft.

Det gamla livet i fångenskap/olydnadens jag korsfästs då med Kristus.

Syndakroppen, såsom obotligt smittad, fångad av synden, korsfästes med Kristus i tron. Befriad från synden i fullständig mening blir den först vid uppståndelsen från de döda.

Kristus bor i oss genom tron och det innebär att vi kommit in i ett nytt lydnadsförhållande där Kristus är Herre.

Detta lydnadsförhållande är den fullständiga friheten (friheten från lagen, friheten från fångenskapen). Vi kan då göra vad vi innerst inne vill, Guds vilja. Av hjärtat gör vi Guds vilja.

Vi behöver ”öva” oss att leva i den pånyttfödda gudomliga karaktären. Kampen är mellan att vara ”i oss själva”=olydnadens jag och att vara ”i Kristus”=lydnad under Kristus.

Eftersom det onda alltjämt fysiskt verkar i vår jordiska kropp blir en kristen människas liv ett liv "av tro till tro", en vandring i Anden. Bara de som låter sig drivas av Anden kan leva som Guds barn. Vårt riktiga jag har sin möjlighet till frihet bara genom Guds Ande. Korsdöden är grundförutsättningen för friheten. Livet i Anden är själva verkställigheten av friheten.

F R Å G O R

Vad är det för skillnad på den gudomliga karaktären/det verkliga jaget och hela min varelse skapad av gud/den goda kroppen?

Människan består av kropp, själ och ande. Själen är förbindelselänken mellan kropp och ande.
Den gudomliga karaktären är människans ande, eller gudsbarnet. Människan fick Guds Ande vid skapelsen: 1.Mos 2:7
"Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse."
וייצר יהוה אלהים את־האדם עפר מן־האדמה ויפח באפיו נשׁמת חיים ויהי האדם לנפשׁ חיה"׃ "
Jag förstår ordet "nischmat" såsom Guds andedräkt. Och den är inte luft utan just Ande.

Skillnaden mellan vår ande och vår goda kropp är att vår ande kan förlora gemenskapen med Gud och därför "dö" och vara förlorad medan den goda kroppen trots att gemenskapen med Gud upprättas så är den dödlig, alltså i sig själv i ondskans grepp. Om inte, skulle vi lockas tro att vi kan bli syndfria här i världen.

Även icke kristna människor har en kamp inom sig mellan ”goda föresatser” och ”sämre föresatser”. Hur förklarar vi detta? Vad är det för skillnad mellan den kampen och den som uppstår hos en Kristen som blivit pånyttfödd?

Alla människor har en ande och i denna ande finns både begrepp om vad som är rätt och fel och en vilja att göra det som är rätt. Först genom tron på Jesu segerverk kan dessa människor uppleva att deras ande får möjlighet att omfatta Kristi seger för att följa sin inre drift och genom tron hålla "köttet" korsfäst.

ROMARBEVET 205, JG brev 2

JOHAN GREPPE
mail nr 2
(Jem:s kommentarer med italic)
Jean-Erik!

Först vill jag tacka dig för att du tagit dig tid att läsa igenom mina frågor och så klokt svarat på dem.

Det känns som om det är stora, svåra och viktiga frågor vi diskuterar. Det handlar om grundläggande aspekter av det kristna livet. När vi med våra små, begränsade händer rör vid dessa stora frågor uppstår flera svårigheter. Vi använder begrepp som vi kan ha lite olika förståelse av. Det är därför viktigt att förtydliga vad vi menar med våra begrepp.

Ett samtal blir meningsfullt bara om vi klargör våra begrepp

Sedan är ordet ibland mångtydigt och kan användas på olika sätt. Ordet är dessutom konstruerat i flera steg ifrån det ursprungliga, därför kan det ibland vara oklokt att utifrån vissa enstaka begrepp dra ut för mycket. Det kan exempelvis skilja sig oerhört mellan två olika översättningar. Då behöver vi göra en ordentlig analys av den grekiska grundtexten (eller hebreiska) för att förstå begreppen. Dessa svårigheter bör vi alltid ha i vårt medvetande när vi diskuterar teologiska frågor. Vår förståelse av begreppen är avgörande.

Ett djupare bibelsamtal kräver ibland att vi gräver i grundtexterna

Det som min förra diskussion egentligen handlade om var hur det gudomliga, det mänskliga och synden förhåller sig till varandra. Själv är jag inte färdig med den frågan och är försiktig med att i detaljer komma med för många slutsatser om det. Utifrån dina synpunkter och med hjälp av några bibelverser vill jag prova mig på att igen formulera mig i frågan.

Normalt använder jag mig av folkbibelns översättning, men idag är jag på arbetet och har endast tillgång till bibelkommisionens översättning bibel 2000.

Jag läser för det mesta bibel 2000 eller 1917

Paulus talar om den gamla människan och den nya människan.

Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär.
Ef 4:22

och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.
Ef 4:24

Detta kan vi förstå på olika sätt. Men att det förekommer en konflikt inom oss på grund av en väsensskild motsättning mellan två ”företeelser” är uppenbar. Frågan kompliceras om vi tar med ett annat bibelord hos Paulus där han talar om att det skett någon form av förening i och med Jesus verksamhet, som skulle kunna tolkas som att de två (den nya och den gamla människan) har blivit en.

Paulus menar att jude och grek blivit samma försonade människa i Kristus

Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred.
Ef 2:15

Vi ska akta oss att övertolka detta i den riktning som jag ovan antydde. Jag vill bara visa att vi kan bygga upp olika typer av resonemang utifrån bibelns ord i olika översättningar. Paulus kan ju inte i samma brev först säga att de två har förenats och sedan påstå att det finns en motsättning som endast kan lösas genom ett avläggande av det gamla och ett påklädande av det nya.

De två som förenats är jude och grek

Vad det gäller konflikten mellan det gamla och det nya, så kan vi tolka det på olika sätt, men det viktiga måste vara innebörden av våra ställningstaganden. Vad får olika tolkningar för praktiska konsekvenser? Den frågan är intressant och jag fortsätter gärna en diskussion omkring det en annan gång.

Lite förtydligande om min uppfattning av helgelse.

När jag talar om helgelse menar jag just det som Paulus här utrycker, ett avklädande av det gamla och ett iklädande av det nya. Att jag utrycker mig med begreppet orientera är min personliga formulering. Vad jag menar är en livsriktning, ett förhållningssätt som vi kan lära oss och växa i. Du använder orden ”öva sig och träna oss”, och jag tror att vi egentligen menar samma sak.

Jag menar att vi skall träna oss att ha detta tänkesätt, enligt Paulus

Angående den gamla människan och den nya så stannar jag där idag. Det finns flera frågor att fördjupa sig i och reda ut, som jag tidigare har berört. Men jag vill tänka mer på det, och det är bra att börja med det ovan som utgångspunkt. Jag har en svaghet för att försöka formulera tydliga system i min förståelse av teologin. Det leder mig ibland till att försöka gripa för mycket på en gång, och det kan bli fel.

Det är nödvändigt att formulera tydliga system ifall vi menar att den kristna tron också skall omfatta vårt förstånd

Sedan till frågan om ”Kristus i oss”.

Du har helt rätt att vårt liv ”i Kristus” handlar om tron.

så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, ef 3:17

Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus Gal 3:26

Det är också tron som gör oss delaktiga i den gudomliga naturen.

Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld 2 Petrus 1:4


Jag vill idag stanna därvid. Det är för mig många frågor i detta avseende som återstår och jag ska efterhand återkomma om dem.

Sist vill jag problematisera lite mer utifrån dina kommentarer..

Du talar om ”det verkliga jaget” och ”olydnadens jag”, vidare ”i mig själv” och ”i Kristus”, samt ”den goda kroppen” och ”den gudomliga karaktären. Det är många begrepp som kan bli lite förvirrande. Hur menar du att dessa begrepp förhåller sig till varandra?

det verkliga jaget = min av Gud i skapelsen givna karakatär, Guds avbild
olydnadens jag = hela min varelse såsom fångad i syndens träldom
i Kristus = hela min personlighet tillräknad Kristi rättfärdighet och helighet
den goda kroppen = hela min varelse skapad av Gud

Hälsningar / Johan

Romarbrevet nr 205 PH brev 1

PASTOR PETER HACKZELL

(Jems svar och synpunkter med italic inne i Hackzells text)

Böle, Helsingfors
1.2 2007

Kära Jean-Erik,

Tack för meddelandet.
Tv-programmet var mycket bra, intressant och stimulerande.
Först haka sändningen upp sig då och då.
Jag använde trådlös överföring till min laptop (MacBook).
Men sen löpte det utan större hinder.

Några reflexioner angående din utläggning.

När det gäller Gal 2:19-20 uppfattar jag saken som sådan att Paulus
inte säger att vårt jag utplånas eller att min personlighet till den grad uppgår eller sammansmälter med Kristus så att den i praktiken inte längre har någon betydelse, något man ibland stöter på.

Häri delar jag din uppfattning.

Betoningen ligger på ”trosrelationen” – ”det liv jag nu lever i köttet (inte världen som Bibel 2000 har) det lever jag i tron på Guds Son etc.” Nu lever inte längre jag, dvs. utelämnad åt mig själv, ensamhet och ett jag centrerat liv utan Kristus lever i mig. Dvs. mitt jag, min personlighet finns fortfarande kvar, men hur lever jag då i förening med Kristus, jo, genom tro och förtröstan – det liv jag nu lever är en ”jag och du” –relation med den uppståndne Jesus. Det här är oerhört viktigt med tanke på hur jaget får uppleva Kristi liv, kraft, nåd etc. bli manifesterat i och genom oss.

Häri delar jag din uppfattning.

När det gäller Romarbrevet 6 och 7 är Paulus tydlig med att markera en distinktion mellan jaget och synden. I Luthersk teologi är ju jaget totalt fördärvat, men på FKF fick vi lära oss att jaget är fångat av synden, något du lyfter fram i ditt TV-program. Det senare synsättet, möjliggör en reell frigörelse från synden, något Paulus uttrycker i många texter. Utelämnade åt oss själva går det inte, men tillsammans med Kristus är det möjligt! Tack och lov.

Häri delar jag helt din uppfattning.

- - - - - - - - -

FRÅGAN OM ÅGE ÅLESKAERS TEOLOGI TAR VI UPP UNDER EGEN RUBRIK.

För övrigt har jag forskat vidare i Åge Åleskjaers teologi. Jag läste hans senaste bok ”Nå taler han fra himmelen”. Det är svårt att återge i korthet allt som framgår i den boken. Syftet är ju att människor verkligen skall få uppleva Guds outgrundliga nåd, kärlek och barmhärtighet i Kristus Jesus. Så långt är allting bra, men sen vill han ju göra upp med allt det som hindrar människor från att uppleva det sanna och fulla evangeliet som kommer med Paulus, och då gör han märkliga slutledningar. Här är några av dem i all korthet.

1 Det finns två evangelier. Ett för judarna och ett för hedningarna. De 12 apostlarnas uppdrag var att förkunna evangelium (en judisk variant) för de omskurna men genom Paulus kommer det fulla evangeliet, hans uppdrag var att predika det evangeliet för de oomskurna. Det egentliga fulla evangeliet kom inte medan Jesus vandrade på jorden, utan först ”nå han taler fra himmelen.” Därav bokens titel.

2 Därför gör ÅÅ slutledningen att vissa böcker i NT är skrivet enbart för judekristna, såsom Petri, Jakob och Johannes brev. De berör oss bara indirekt.

3 Även Jesu undervisning som vi har i de 4 evangelierna är en undervisning för en mellanperiod innan det Nya Förbundet träder ikraft. ÅÅ tänker som så: Jesu undervisning under hans tid på jorden sker medan Gamla Förbundet är ikraft, därför hör den undervisningen till det Gamla förbundet. Följden blir att de som omfattat detta synsätt säger att vi inte längre skall be eller undervisa ”Fader Vår”. Följden blir ju att egentligen förpliktar Jesu undervisning före korset inte till någonting! Trots att Jesus klart och tydligt säger i missionsbefallningen att vi skall göra lärjungar och lära dem att hålla allt vad han har undervisat.

4 Men till det sistnämnda har ÅÅ följande förklaring. Därför att de tolvs kallelse var att predika för judar, så gällde inte missionsbefallningen för dem i denna tidsålder, utan i tusenårsriket får det judiska folket en speciell nådatid att sprida evangeliet till alla folk. De hednakristnas egentliga missionsbefallning finner vi i 2 Kor.5:18-21.

5 I boken ”Fullstendig frihet” undervisar ÅÅ att under det Nya Förbundets tid skall vi inte undervisa den 10 budorden varken för världen eller de kristna. De tillhör judarna i det Gamla Förbundet.

Må väl och var välsignad! Och lycka till med TV-programmen i fortsättningen. Må Herren rikligen välsigna dem! Hälsa familjen. Jag vet inte om jag berättat det tidigare, men vi avskiljde två nya pastorer i vår församling för några veckor sedan, en av dem heter Pia Hackzell.

Det finns bara ett evangelium! Amen!

Peter Hackzell

Romarbrevet nr 205 JG brev 1

MAIL FRÅN REKTOR JOHAN GREPPE

(Jem:s svar infogas med italic bokstäver inne i Greppes text)
>
> Jean-Erik!
Jag ringde Telia och graderade upp min bredbandsanslutning. Nu kan jag se dina överföringar utan störningar.

Efter att ha lyssnat igenom din undervisning en gång till får jag
ytterligare bekräftelse på din mycket bra undervisning omkring "Kristus i oss". Det är en njutning att lyssna på och jag önskar att du ska få ett
större genomslag för din gåva att förstå ordet. Jag ska gärna fortsätta
att lyssna om du lägger ut mer på din hemsida.

Det kommer mera!

Vad det gäller "den gamla naturen" "köttet" så kvarstår mina frågor i
huvudsak till dig. Antingen har jag lite svårt att förstå vad du menar,
eller så är du lite otydlig och får inte klart fram vad du menar.
Jag förstår att du menar att kroppen är gudomligt skapad och
god. Ävenså att det finns en gudomligt skapad karaktär i varje människa, som inte försvann efter fallet, utan är i någon mening fängslad. Så långt
delar jag din uppfattning helt.

Du har uppfattat mig alldeles rätt.

När vi så tar emot Kristus i våra liv, uppstår en förening mellan det
mänskliga och det gudomliga och resultatet blir "Kristus i oss".

Ordet "mänskliga" är i sammanhanget tvetydigt och bör undvikas. För mig betyder Kristus i oss att vi kommit till ett nytt "lydnadsförhållande" där Jesus är Herre.

Frågan är då förhållandet mellan det gamla och det nya. Jag tror att vi är överens om "simul justus et peccator". Frågan är bara hur detta
motsatsförhållande i realiteten ser ut, är organiserat.
Jag kan inte säga att jag är helt färdig med mina slutsatser i den frågan,
därför vill jag gärna diskutera det med dig. En lösning är att det
gudomliga förenar sig med det mänskliga, men att det finns rester av det
gamla som vi genom helgelsen kan arbeta med att orientera oss
bort ifrån även om vi inte helt kan bli fri från dess inverkan under denna
tidsålder.

Jag undviker också här ordet "mänskliga". Det gudomliga fungerar när jag genom tron låter Jesus vara Herre och därför följer hans kärlek. I mitt praktiska handlande får jag uppleva att det gamla träldomslivet är korsfäst och dött med Kristus. Men detta är en trosverklighet som jag i hoppet ser fullbordad först vid Kristi tillkommelse.

Det skulle då röra sig om ett jag, där denna process pågår. En annan
lösning är att det är två naturer som inte kan förenas och som verkar
parallellt inom oss.

Vi måste beskriva oss från två synpunkter: Sådana vi är "i oss själva" och sådna vi är "i Kristus". Vårt liv i Kristus "finns i hoppet" men realiseras här i tiden genom tron.

Processen skulle då vara lika som i den första, det
vill säga att vi genom helgelse orienterar oss bort från den gamla
naturen och växer i den nya.

Jag tror inte vi kan orientera oss bort från den gamla naturen. Den kan inte tämjas eller helgas. Den kan bara korsfästas med Kristus. Men helgelse är att vi övar och tränar oss i att ställa våra lemmar, vårt liv i rättfärdighetens tjänst. Detta är möjligt genom den frihet döden med Kristus ger oss.

Problemet med det synsättet är att vi då på något sätt rör oss med två jag.

Det du kallar två jag menar jag är sådan jag är "i mig själv" och sådan jag är "i Kristus". Dessa förhållanden existerar tyvärr samtidigt så länge vi är i denna världen.

Ett tredje sätt att se på det och som jag
tycker att du antyder i din undervisning (jag har förmodligen
fel eftersom du bad mig lyssna igen) är att den gamla naturen har sitt område där den gudomligt skapade och goda kroppen ställer sig till syndens förfogande.

Den goda kroppen är fångad av synden ända från födelsen, därför är vi ju dödliga.

Min fråga blir isåfall, var kommer då synden ifrån om den ligger
utanför "jaget"?

Synden ligger utanför det jag som är den gudomliga karaktären. Men om synden och otron har herravälde i mitt liv så är gemenskapen med Gud bruten och det verkliga jaget är dött. Det jag som då verkar är olydnadens jag som villigt följer den ondes frestelser.

Det finns mer att säga om detta. Men jag stannar här och väntar
på ditt svar i frågan, så kan vi fortsätta diskussionen. Du kan säkert
lära mig en del som jag inte fått klarhet i.

I ett verkligt samtal lär vi varandra och av varandra.
- - - - - - - - - -.
Det var allt för idag. / Johan Greppe
>
>
>
>

Jean-Erik Mårtensson bild

Romarbrevet nr 205 Introduktion

INTRODUKTION
Romarbrevet är Paulus kanske viktigaste teologiska skrift. Inte för roskull sände han det till imperiets huvudstad och den stora kristna församling som vuxit fram där de senaste tjugo åren.
Paulus var intresserad att öppna en god relation till denna viktiga församling, inte minst för att den kunde bli en språngbräda för honom om han snart skulle göra en missionsresa ända till Spaninen.

Dessutom var Paulus angelägen att få förklara sig inför denna stora församling med tanke på allt förtal han troligen utsatts för av sina teologiska moståndare. Paulus upplevdes av många såsom en avvikare från Jesu och apostlarnas lära. Detta var naturligtvis en missuppfattning.

Vid studiet av romarbrevet finner man att Paulus i allt höll´sig till Jesu och apostlarnas lära. Skillnaden är bara den att han ibland tydligen såg djupare i de olika frågorna än de övriga apostlarna gjorde.

Det var skäl inte bara för den romerska församlingen och den urkristna kyrkan att studera Paulus. Det är än mer skäl för oss nutidens kristna att grundligt sätta oss in i det budskap hedningarnas apostel har överlämnat till oss i romarbrevet. Välkomna med i studiearbetet.
Jean-Erik Mårtensson