MAIL FRÅN REKTOR JOHAN GREPPE
(Jem:s svar infogas med italic bokstäver inne i Greppes text)
>
> Jean-Erik!
Jag ringde Telia och graderade upp min bredbandsanslutning. Nu kan jag se dina överföringar utan störningar.
Efter att ha lyssnat igenom din undervisning en gång till får jag
ytterligare bekräftelse på din mycket bra undervisning omkring "Kristus i oss". Det är en njutning att lyssna på och jag önskar att du ska få ett
större genomslag för din gåva att förstå ordet. Jag ska gärna fortsätta
att lyssna om du lägger ut mer på din hemsida.
Det kommer mera!
Vad det gäller "den gamla naturen" "köttet" så kvarstår mina frågor i
huvudsak till dig. Antingen har jag lite svårt att förstå vad du menar,
eller så är du lite otydlig och får inte klart fram vad du menar.
Jag förstår att du menar att kroppen är gudomligt skapad och
god. Ävenså att det finns en gudomligt skapad karaktär i varje människa, som inte försvann efter fallet, utan är i någon mening fängslad. Så långt
delar jag din uppfattning helt.
Du har uppfattat mig alldeles rätt.
När vi så tar emot Kristus i våra liv, uppstår en förening mellan det
mänskliga och det gudomliga och resultatet blir "Kristus i oss".
Ordet "mänskliga" är i sammanhanget tvetydigt och bör undvikas. För mig betyder Kristus i oss att vi kommit till ett nytt "lydnadsförhållande" där Jesus är Herre.
Frågan är då förhållandet mellan det gamla och det nya. Jag tror att vi är överens om "simul justus et peccator". Frågan är bara hur detta
motsatsförhållande i realiteten ser ut, är organiserat.
Jag kan inte säga att jag är helt färdig med mina slutsatser i den frågan,
därför vill jag gärna diskutera det med dig. En lösning är att det
gudomliga förenar sig med det mänskliga, men att det finns rester av det
gamla som vi genom helgelsen kan arbeta med att orientera oss
bort ifrån även om vi inte helt kan bli fri från dess inverkan under denna
tidsålder.
Jag undviker också här ordet "mänskliga". Det gudomliga fungerar när jag genom tron låter Jesus vara Herre och därför följer hans kärlek. I mitt praktiska handlande får jag uppleva att det gamla träldomslivet är korsfäst och dött med Kristus. Men detta är en trosverklighet som jag i hoppet ser fullbordad först vid Kristi tillkommelse.
Det skulle då röra sig om ett jag, där denna process pågår. En annan
lösning är att det är två naturer som inte kan förenas och som verkar
parallellt inom oss.
Vi måste beskriva oss från två synpunkter: Sådana vi är "i oss själva" och sådna vi är "i Kristus". Vårt liv i Kristus "finns i hoppet" men realiseras här i tiden genom tron.
Processen skulle då vara lika som i den första, det
vill säga att vi genom helgelse orienterar oss bort från den gamla
naturen och växer i den nya.
Jag tror inte vi kan orientera oss bort från den gamla naturen. Den kan inte tämjas eller helgas. Den kan bara korsfästas med Kristus. Men helgelse är att vi övar och tränar oss i att ställa våra lemmar, vårt liv i rättfärdighetens tjänst. Detta är möjligt genom den frihet döden med Kristus ger oss.
Problemet med det synsättet är att vi då på något sätt rör oss med två jag.
Det du kallar två jag menar jag är sådan jag är "i mig själv" och sådan jag är "i Kristus". Dessa förhållanden existerar tyvärr samtidigt så länge vi är i denna världen.
Ett tredje sätt att se på det och som jag
tycker att du antyder i din undervisning (jag har förmodligen
fel eftersom du bad mig lyssna igen) är att den gamla naturen har sitt område där den gudomligt skapade och goda kroppen ställer sig till syndens förfogande.
Den goda kroppen är fångad av synden ända från födelsen, därför är vi ju dödliga.
Min fråga blir isåfall, var kommer då synden ifrån om den ligger
utanför "jaget"?
Synden ligger utanför det jag som är den gudomliga karaktären. Men om synden och otron har herravälde i mitt liv så är gemenskapen med Gud bruten och det verkliga jaget är dött. Det jag som då verkar är olydnadens jag som villigt följer den ondes frestelser.
Det finns mer att säga om detta. Men jag stannar här och väntar
på ditt svar i frågan, så kan vi fortsätta diskussionen. Du kan säkert
lära mig en del som jag inte fått klarhet i.
I ett verkligt samtal lär vi varandra och av varandra.
- - - - - - - - - -.
Det var allt för idag. / Johan Greppe
>
>
>
>
