ROMARBEVET 205, JG brev 2

JOHAN GREPPE
mail nr 2
(Jem:s kommentarer med italic)
Jean-Erik!

Först vill jag tacka dig för att du tagit dig tid att läsa igenom mina frågor och så klokt svarat på dem.

Det känns som om det är stora, svåra och viktiga frågor vi diskuterar. Det handlar om grundläggande aspekter av det kristna livet. När vi med våra små, begränsade händer rör vid dessa stora frågor uppstår flera svårigheter. Vi använder begrepp som vi kan ha lite olika förståelse av. Det är därför viktigt att förtydliga vad vi menar med våra begrepp.

Ett samtal blir meningsfullt bara om vi klargör våra begrepp

Sedan är ordet ibland mångtydigt och kan användas på olika sätt. Ordet är dessutom konstruerat i flera steg ifrån det ursprungliga, därför kan det ibland vara oklokt att utifrån vissa enstaka begrepp dra ut för mycket. Det kan exempelvis skilja sig oerhört mellan två olika översättningar. Då behöver vi göra en ordentlig analys av den grekiska grundtexten (eller hebreiska) för att förstå begreppen. Dessa svårigheter bör vi alltid ha i vårt medvetande när vi diskuterar teologiska frågor. Vår förståelse av begreppen är avgörande.

Ett djupare bibelsamtal kräver ibland att vi gräver i grundtexterna

Det som min förra diskussion egentligen handlade om var hur det gudomliga, det mänskliga och synden förhåller sig till varandra. Själv är jag inte färdig med den frågan och är försiktig med att i detaljer komma med för många slutsatser om det. Utifrån dina synpunkter och med hjälp av några bibelverser vill jag prova mig på att igen formulera mig i frågan.

Normalt använder jag mig av folkbibelns översättning, men idag är jag på arbetet och har endast tillgång till bibelkommisionens översättning bibel 2000.

Jag läser för det mesta bibel 2000 eller 1917

Paulus talar om den gamla människan och den nya människan.

Därför skall ni sluta leva som förut; ni skall lägga av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär.
Ef 4:22

och att ni klär er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild, med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till.
Ef 4:24

Detta kan vi förstå på olika sätt. Men att det förekommer en konflikt inom oss på grund av en väsensskild motsättning mellan två ”företeelser” är uppenbar. Frågan kompliceras om vi tar med ett annat bibelord hos Paulus där han talar om att det skett någon form av förening i och med Jesus verksamhet, som skulle kunna tolkas som att de två (den nya och den gamla människan) har blivit en.

Paulus menar att jude och grek blivit samma försonade människa i Kristus

Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred.
Ef 2:15

Vi ska akta oss att övertolka detta i den riktning som jag ovan antydde. Jag vill bara visa att vi kan bygga upp olika typer av resonemang utifrån bibelns ord i olika översättningar. Paulus kan ju inte i samma brev först säga att de två har förenats och sedan påstå att det finns en motsättning som endast kan lösas genom ett avläggande av det gamla och ett påklädande av det nya.

De två som förenats är jude och grek

Vad det gäller konflikten mellan det gamla och det nya, så kan vi tolka det på olika sätt, men det viktiga måste vara innebörden av våra ställningstaganden. Vad får olika tolkningar för praktiska konsekvenser? Den frågan är intressant och jag fortsätter gärna en diskussion omkring det en annan gång.

Lite förtydligande om min uppfattning av helgelse.

När jag talar om helgelse menar jag just det som Paulus här utrycker, ett avklädande av det gamla och ett iklädande av det nya. Att jag utrycker mig med begreppet orientera är min personliga formulering. Vad jag menar är en livsriktning, ett förhållningssätt som vi kan lära oss och växa i. Du använder orden ”öva sig och träna oss”, och jag tror att vi egentligen menar samma sak.

Jag menar att vi skall träna oss att ha detta tänkesätt, enligt Paulus

Angående den gamla människan och den nya så stannar jag där idag. Det finns flera frågor att fördjupa sig i och reda ut, som jag tidigare har berört. Men jag vill tänka mer på det, och det är bra att börja med det ovan som utgångspunkt. Jag har en svaghet för att försöka formulera tydliga system i min förståelse av teologin. Det leder mig ibland till att försöka gripa för mycket på en gång, och det kan bli fel.

Det är nödvändigt att formulera tydliga system ifall vi menar att den kristna tron också skall omfatta vårt förstånd

Sedan till frågan om ”Kristus i oss”.

Du har helt rätt att vårt liv ”i Kristus” handlar om tron.

så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom, ef 3:17

Alla är ni nämligen genom tron Guds söner, i Kristus Jesus Gal 3:26

Det är också tron som gör oss delaktiga i den gudomliga naturen.

Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur sedan ni kommit undan det fördärv som begäret drar med sig i denna värld 2 Petrus 1:4


Jag vill idag stanna därvid. Det är för mig många frågor i detta avseende som återstår och jag ska efterhand återkomma om dem.

Sist vill jag problematisera lite mer utifrån dina kommentarer..

Du talar om ”det verkliga jaget” och ”olydnadens jag”, vidare ”i mig själv” och ”i Kristus”, samt ”den goda kroppen” och ”den gudomliga karaktären. Det är många begrepp som kan bli lite förvirrande. Hur menar du att dessa begrepp förhåller sig till varandra?

det verkliga jaget = min av Gud i skapelsen givna karakatär, Guds avbild
olydnadens jag = hela min varelse såsom fångad i syndens träldom
i Kristus = hela min personlighet tillräknad Kristi rättfärdighet och helighet
den goda kroppen = hela min varelse skapad av Gud

Hälsningar / Johan