Jems svar med italic
---------------------------------
Jean-Erik!
Har jag förstått dig rätt?
Människan är skapt med en gudomlig karaktär = det verkliga jaget.
Man kan också säga: gudsbarnet i oss. Alla människor är Guds barn. Men vi är förlupna, bortsprungna gudsbarn.
Den gudomliga karaktären är under fångenskap p g a fallet = olydnadens jag.
Man kan också kalla detta jag "den gamla människan " eller "köttet".
Genom tron på Kristus föds vi på nytt. (Innebär det att den gudomliga karaktären blir fri igen?)
Genom kontakten med Gud, genom Kristus (pånyttfödelsen), får detta jag tillbaka sin gudomliga auktoritet, bestämmandekraft.
Det gamla livet i fångenskap/olydnadens jag korsfästs då med Kristus.
Syndakroppen, såsom obotligt smittad, fångad av synden, korsfästes med Kristus i tron. Befriad från synden i fullständig mening blir den först vid uppståndelsen från de döda.
Kristus bor i oss genom tron och det innebär att vi kommit in i ett nytt lydnadsförhållande där Kristus är Herre.
Detta lydnadsförhållande är den fullständiga friheten (friheten från lagen, friheten från fångenskapen). Vi kan då göra vad vi innerst inne vill, Guds vilja. Av hjärtat gör vi Guds vilja.
Vi behöver ”öva” oss att leva i den pånyttfödda gudomliga karaktären. Kampen är mellan att vara ”i oss själva”=olydnadens jag och att vara ”i Kristus”=lydnad under Kristus.
Eftersom det onda alltjämt fysiskt verkar i vår jordiska kropp blir en kristen människas liv ett liv "av tro till tro", en vandring i Anden. Bara de som låter sig drivas av Anden kan leva som Guds barn. Vårt riktiga jag har sin möjlighet till frihet bara genom Guds Ande. Korsdöden är grundförutsättningen för friheten. Livet i Anden är själva verkställigheten av friheten.
F R Å G O R
Vad är det för skillnad på den gudomliga karaktären/det verkliga jaget och hela min varelse skapad av gud/den goda kroppen?
Människan består av kropp, själ och ande. Själen är förbindelselänken mellan kropp och ande.
Den gudomliga karaktären är människans ande, eller gudsbarnet. Människan fick Guds Ande vid skapelsen: 1.Mos 2:7
"Och HERREN Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse."
וייצר יהוה אלהים את־האדם עפר מן־האדמה ויפח באפיו נשׁמת חיים ויהי האדם לנפשׁ חיה"׃ "
Jag förstår ordet "nischmat" såsom Guds andedräkt. Och den är inte luft utan just Ande.
Skillnaden mellan vår ande och vår goda kropp är att vår ande kan förlora gemenskapen med Gud och därför "dö" och vara förlorad medan den goda kroppen trots att gemenskapen med Gud upprättas så är den dödlig, alltså i sig själv i ondskans grepp. Om inte, skulle vi lockas tro att vi kan bli syndfria här i världen.
Även icke kristna människor har en kamp inom sig mellan ”goda föresatser” och ”sämre föresatser”. Hur förklarar vi detta? Vad är det för skillnad mellan den kampen och den som uppstår hos en Kristen som blivit pånyttfödd?
Alla människor har en ande och i denna ande finns både begrepp om vad som är rätt och fel och en vilja att göra det som är rätt. Först genom tron på Jesu segerverk kan dessa människor uppleva att deras ande får möjlighet att omfatta Kristi seger för att följa sin inre drift och genom tron hålla "köttet" korsfäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar